Ugnsbakade tomater och zucchini

Förra veckan blev det plötsligt högsommarvarmt. Syrens vackra vita och lila blommor exploderade och de små ljusa sköra vårbladen på träden hann nästa bli fullfärdigt stora och mörkgröna. Den i början av veckan kvalmiga värmen fick mig ur balans på direkten men så lättade det en aning till helgen och jag kunde andas igen. Nu i veckan har det å andra sidan blivit ett ganska kraftigt väderomslag igen. Regn, iskalla vindar, kvalmigt, åska om vartannat. Som att vädret inte riktigt kan bestämma sig. Nog om vädret (herre jösses, vad skulle vi prata om egentligen om inte vi hade vädret??).
Hur som helst växer det så det knakar ute i odlingslotten. Där är tyvärr svårodlat för grönsaker men där finns rabarber, krusbär, vad jag tror är smulgubbar (rosa blommor och ganska små jordgubbar som sällan blir någon skörd att tala om då gråsuggorna äter upp dem innan de hunnit växa till sig), smultron, dragon, mynta, timjan, gräslök och säkert någon mer örtkrydda jag glömt av för stunden. Tidigare fanns där även citronmeliss och oregano men de var så stora och träiga och tog över så mycket av de mindre örterna så de har rensats bort genom åren.

I takt med att värmen ökar minskar min aptit och jag har svårt att laga riktiga maträtter. Det blir ett par morötter här, lite tofu där. Några kalla kikärter och en sallad. Eller som häromdagen då de sista cocktailtomaterna åkte in i ugnen tillsammans med några skivor zucchini. Det blev helt enkelt inte mycket mer än så till lunch. Eftersom jag fortfarande njuter av nyhetens behag vad gäller Smetana så fick det även bli en klick sådan på toppen.

Ugnsbakade tomater och zucchini

1 port

En kvist cocktailtomater
ca 1 dm zucchini
olivolja
oregano
koriander
mejram
chiliflakes
flingsalt
svartpeppar

Skölj grönsakerna. Skiva zucchinin i halvcentimetertjocka skivor. Stänk lite olivolja i botten på en ugnsfast form. Lägg i grönsakerna. Krydda med torkade örter, salta och peppra. Ringla över lite olivolja och sätt in i ugnen på 200 grader i ca 25-30 min.
Servera med en klick Smetana.

Smaklig spis!

***

En favorit i repris - ugnsbakad aubergine

Jag njuter fortfarande av den alldeles underbara kokbok som ju tomten, aka Hanna, gav mig redan i september förra året. En favorit från Yotam Ottolengis recept är den ugnsbakade äggplantan som jag bland annat gjort med vitlök och dragon och med  chiliavokadomos till. Senast i raden blev det att preppa den men vitlök, salt, olivolja och toppa med en röra av Smetana, honungsdijon, en skvätt granatäppelsirap, salt och svartpeppar. Enkelt och gott så det förslår!

Hur kryddar och smaksätter ni själva er ugnsbakade aubergine?
 

***

Det växer så det knakar

Småplantor från Stockholm

På min snabbvisit till Stockholm förrförra veckan fick jag småplantor av koriander och basilika med mig hem. Jag vart lite orolig hur de skulle klara allt flängande i Stockholm stad samt långa tågresan. Det visade sig klara av resan med bravur. De små liven verkar trivas och fortsätter att växa till sig. Gissa om jag fick mersmak!
Jo, för jag har testat tidigare att förså inomhus men plantorna skenar iväg och blir alldeles klena och gängliga för att klara den hårda världen utanför. Och det trots att jag t ex haft pappskivor över krukorna. Men skam den som ger sig. Jag gjorde slag i saken och skakade fram både såjord och plastkrukor.

Och det säger jag er, jag har blivit som liten igen för det första jag gör på mogonen när jag vaknar är att springa ut till köksfönstret och se om det hänt något. Först hände ingenting på ett par dagar men sen. Sen rörde det på sig. Kanske var det för att förra veckan bjöd på högsommarvärme och allt bara bubblade och puttrade bland all växtlighet men det tog plötsligt ryslig fart.
Zucchinifröna gror och växer bokstavligt talat så att det knakar. Bilderna nedan är tagna under endast ett dygn! Dillen verkar dock lite morgontrött och först efter en vecka ploppade plötsligt ett par tunna stänglar upp genom jorden. Det lär inte bli någon egen dill till midsommarpotatisen men jag hoppas den kommer växa till sig tillräckligt ändå för att klara en utplantering om några veckor.

25 maj kl 16:57

25 maj kl 18:38

26 maj kl 07:17

26 maj kl 15:33

26 maj kl 19:11

Jag vet att det finns många av er där ute som sår i krukor och odlar på balkonger och annat. Förra året vet jag att Matrepubliken odlade tomater (och chili) på taket men hur det går med odlingen i år vet jag inte. Än.  Vegologi vet jag har så många krukor inne att han behövt fler bord. Men så har han också en odlingslott utomhus som sannolikt kommer frodas av örter och grönsaker framöver. Även Plommonet har levt trångt ett tag bland småplantorna och nu har hon till och med fått en chilibebis. Så har vi Fröken Dill också som minsann har egen täppa utanför sommarhuset. Så här planerade hon sin köksträdgård och nu väntar vi med spänning på vad som händer under odlingssäsongen.
Är det någon som är nybörjare och sugen på att pröva på egna tomater (förmodligen i senaste laget nu förstås, då man brukar börja så tomater redan i februari) så rekommenderar jag att ni kikar in hos Fröken Dills tomatodlarskola. Om inte annat för att vara förberedd inför nästa säsong.

Så undrar jag såklart om det finns någon som har andra bra odlartips för t ex nybörjare, inomhusbruk och hyfsat småskalig krydd- och grönsaksodling? 

Idag, 29 maj kl 08:49

God odlingssäsong!

***

Frukostflingor

SATS bjuder på frukost efter morgonyogan

Det är i dagarna ett och ett halvt år sedan jag drog på mig en för mig förödande skada*. Taekwon-Do som varit en stor del i mitt liv, och förmodligen den största orsaken till att jag hållit näsan över vattenytan, under under åtta år rycktes undan av mer eller mindre bara en spark i luften. Det var en tung insikt att kroppen inte längre fungerade som den skulle. Nästan ännu tyngre är att varken klubbchefen eller mina gamla instruktörer en endaste gång hört av sig och undrat hur det är med mig, vad som egentligen hänt eller om jag ska komma tillbaka igen.
Den första tiden märktes inte så mycket förändring med kroppen då jag var i mycket god fysisk form när skadan skedde. Men ganska snart började jag bli bredare i omfång och klädesplagg efter klädesplagg blev lämnade att värma hyllorna i garderoben. På grund av den allt mer begränsade fysiska aktiviteten är detta nog den allra största utmaningen hittills jag haft vad gäller att manövrera kroppen, utöver min kraftiga ledvärk jag levt med under många år, att både hålla mig i form och dessutom minska i omfång. Det går väldigt trögt kan jag säga.

I Taekwon-Do lär man sig tidigt de fem målen; Artighet, Ärlighet, Uthållighet, Självkontroll och Okuvlig anda (ja, jag vet, ett ålderdomligt uttryck som handlar om att aldrig ge upp). Jag ska villigt erkänna att jag inte under alla år som aktiv Taekwon-Doutövare behövt anstränga mig så mycket vad gäller uthållighet och okuvlig anda som nu. Det finns saker som jag å ena sidan rent fysiskt kan klara av, t ex en joggingrunda, men smärtan, särskilt efteråt, och risken att förvärra skadan och minska förutsättningarna för en så bra läkning som möjligt, har gjort att jag avstått från den aktiviteten. Å andra sidan finns det aktiviteter och övningar som är och har varit stört omöjliga att göra på grund av den omedelbara och intensiva smärtan i baken och låret. Att sitta i spagat till exempel. Eller bara en så enkel sak som att stå med raka ben och knyta skorna.


Hur som helst. Under vårterminen har jag i alla fall börjat få tillbaka smidigheten och en del av vigheten och kan delta i både klasser som Bodybalance och yoga. Mina absoluta favoritpass (och något jag även tränade parallellt med Taekwon-Do). Inte bara för att man får bända, vända och vrida på sig utan också för instruktören, Caroline M. Smith, är något utöver det vanliga. På måndagar bjuder dessutom gymmet på frukost efter yogan (som börjar 7:15!). Härom veckan fick vi dessutom ta med smakprover på müslin du ser på bilden ovan. Det var flera år sedan jag handlade färdigblandad müsli (eftersom jag oftast äter gröt och dessutom blandar egen müsli) men jag föll för den och köpte faktiskt ett eget paket. Mycket god och gott med lite variation. Äter müsli med bl. a färsk frukt, linfrön och sojayoghurt.
Så i helgen flög storhetsvansinnet över mig igen och jag handlade ännu en för mig oprövad sort - cacao - av samma tillverkare. Smakar mest godis och funkar absolut inte som frukost för mig men väl snacks eller efterrätt tillsammans med färsk mango och turkisk yoghurt.

Vad äter du själv till frukost? Någon särskild favorit?



Smaklig frukost!

***

* Efter många rundor och extremt mycket nonchalans inom sjukvården i Västra Götalandsregionen - vilket för övrigt är under all kritik!!! - kom det till slut fram (nära ett år efter att jag börjat söka hjälp), att det lossnat små muskeltrådar av semitendinosus (en av de tre hamstringsmusklerna) vid infästet på sittknölen. Enligt läkaren drabbas endast 1% av elitidrottare i explosionssporter som t ex kampsport, hockey och fotboll av detta. Går inte att operera. Läker inte heller ihop igen utan lämnar en kraftig ärrbildning i muskeln. Förhoppningsvis kan man återfå full rörlighet igen.  

 

Whit a little help from my friends (samt Sockerärtor med kapris och parmesan)

Min första <3 -potatis!

Förra helgen fick jag oväntat laga mat till fyra personer. En trevlig angelägenhet jag har ytterst lite erfarenhet av. Vet egentligen inte riktigt hur man beräknar mat till fler personer än en. Visserligen lagar jag mat som räcker till både fyra och fem portioner men då är det något jag höftar, som t ex en grönsaksmix av något slag som jag kokar pasta till, väger upp i lådor så länge det räcker, fryser in och tar sen med som lunch till tvångsplaceringen.
Inte bara var det en utmaning att laga middag till alla utan jag var dessutom inte i mitt eget kök = begränsat utbud av kryddor, oljor osv. Värdinnan var nämligen i själva verket någon annan än jag, fast jag stod för det mesta i matväg. Så vad göra?

Jag tog helt enkelt hjälp av mina vänner Annika, Pia, Jamie och Kinna. Kvällen startade vi med bubbel och Annikas små aptitretare - Tack för att du bloggat om dem! - som föll alla i smaken. Därefter serverades någon slags räk/fiskpaté (nä, det var inte min idé och inte heller fick jag någon egen förrätt annat än ett sallatsblad). Självklart blev det dijonkryddade stora vita bönor i dijondressing som jag i princip inte längre kan leva utan.
Inspirerad av min kryddade potatis med bondbönor så rostade jag spiskummin, korianderfrön, fänkålsfrön, kryddpeppar och svart kardemumma i torr stekpanna* och mortlade dem sedan. Sen var det bara att hetta upp olja och steka de redan kokta potatisarna samt salta och peppra.

Kryddstekt Ratte

Kall sallad med örtvinägrett

Enkel kall sallad

Mâchesallad/ruccola/coctailtomater/rostade pinjenötter 

med en vinägrett av 

dijonsenap/olivolja/dragon/körvel/persilja/salt/svartpeppar

Så var det allas vår Jamie. På grund av diverse omständigheter (=lunchpengar från mamma) har jag äntligen lagt vantarna på ett exemplar av det flotta matmagasinet Jamie Magazine. En internationell tidning som blir din för inte mindre än 95 kronor. Förvisso en mycket trevlig tidning som jag i princip läst från pärm till pärm (hoppade över de värsta köttstyckena) men med andra ord inget för min ekonomi.
Då vi ätit upp sparrisen redan dagen innan blev det till att ge sig på de färska sockerärtorna. Ett recept i Jamie:s mattidning som lockade mig innehöll vanliga gröna bönor vilka jag då helt resolut bytte ut mot sockerärtor. Tyvärr glömde jag helt av att fotografera mellan varven. 

Sockerärtor med kapris och parmesan

4-6 pers

300 g sockerärtor (enl. Jamie:s recept: gröna bönor)
2 schalottenlökar, finstrimlad
2 msk olivolja
1 msk balsamico (enl. Jamie:s recept: rödvinsvinäger)
2 msk kapris
svartpeppar
10 g hyvlad parmesan

Stek den finstrimlade löken genomskinlig. Förväll sockerärtorna. Låt rinna av i durkslag. Blanda olja, vinäger, kapris och svartpeppar för sig och dressa sockerärtorna. Lägg upp på fat och hyvla över parmesan på toppen.




Tack alla ni för hjälpen! Det blev succé.

***

*Jorå, jag hade en liten bruk särskild kryddblandning med mig men hade inte räknat med gäster så det var för lite kryddor till den mängden potatis vi använde. Svart kardemumma är dessutom inte helt lätt att hitta på varken ica eller coop så det blev i mitt tycke lite obalans med kryddorna. Det var dock inget gästerna märkte då de inte hade något annat att jämföra med.

Rabarberpaj i portionsform

Jag har som bekant ett vansinnigt gäng bloggposter liggande i utkast. Eftersom åren går stämmer inte alltid texten längre med dagsläget och jag måste redigera. Med nya blogger vill det sig dessutom så att det senaste inlägget man öppnar för att redigera, lägger sig automatiskt senast i högen. Måste vara uppmärksam på det så att inte alla gamla plötsligt blir de allra senaste.Då blir det riktigt förvirrande för dig som läser här. Extra förvirrande blir det dessutom när det jag skrivit om ligger i fas med tiden, trots ett antal år emellan sig. Ett exempel på det är mina rabarber.Vad är nu, vad var då och använder jag verkligen samma recept?
Jag har två plantor som växer och frodas och på senare år har jag skördat i omgångar ända från maj och en bit in på sensommaren. Varje år bakar jag rabarberpaj och kokar sylt/marmelad. Sen blir det lite av varje. Kräm. I salladen. I maten. Och nu, liksom då i juni 2010, paj i små portionsformar.

För två år sedan var jag lite senare med första skörden (ett helt kg!) än i år men hann ändå med två stycken innan midsommar.Hittills i år har jag skördat två gånger, om än lite mindre varje gång. Den första blir som alltid min vanliga rabarberpaj (vilket egentligen är ett recept snott från mamma). Fann mig dock snabbt i år och gjorde alltså små portioner istället. Bättre att frysa in än en hel, eller bitar av en hel, paj. Min vanliga pajdeg ligger alltid som grund för mina pajer men kan ibland få lite extra ingredienser. Receptet nedan innehåller bl.a hasselnötsmjöl. Toppingen varierar också och den kan vara både med eller utan kokos, gryn och nötter men gärna lite muscavado. Det händer också att jg blandar i lite hallon också och/eller en bit finhackad färsk ingefära i själva fyllningen.

Raparberpaj i portionsformar

ca 20 st

PAJDEG
175 g smör
2 dl socker
1/2 tsk bakpulver
1 dl hasselnötsmjöl
2-3 dl vetemjöl
ev en nypa salt

FYLLNING
400 g rabarber
ev en tumstor bit färsk ingefära (valfritt)
ev 100 g hallon (valfritt)
ca 1 dl dinkelflingor (smula gärna sönder mellan fingrarna)
ca 1 dl kokosflingor
ca 1/2 dl muscavadosocker
ev en knivsudd ekologisk Bourbon vaniljpulver (numera salufört via Khoisan Tea) (valfritt)

Skölj rabarbern och låt rinna av ordentligt. Smält smöret i en kastrull. Tag av plattan och låt svalna en liten, liten stund. Rör i socker. Blanda mjölsorterna och bakpulver och ev en nypa salt. Blanda i smörsockret. Tryck ut ca en matsked pajdeg i varje form. Mängen såklart beroende på vilken typ av form du använder. Går naturligtvis lika bra att göra i små porslinsformar vilka troligtvis är större än aluminiumformarna och då kräver mer pajdeg samt räcker till färre portioner.

Skär rabarbern i små bitar. Anväder du färsk ingefära så strimla och skär den i små, små bitar och blanda med rabarberbitarna. Fördela fyllningen jämt i formarna. Blanda sedan vald topping i en lite skål och strö/smula över.

Använder du frusna bär kan det bli lite blött och rekommenderar därför att du blandar i någon tesked eller två av maizena i toppingmixen. Avluta med att strö över muscavadosocker.
Det går också bra att använda rörsocker/rårörsocker/brun farin (strö) blandat med ev en knivsudd vaniljpulver vilket med fördel blandas ihop med rabarnerna innan formarna fylls.

Grädda mitt i ugnen ca 15-20 minuter i 180-200 grader.

Vanligtvis skulle jag säga att ni kan servera dem ljumna med vaniljvisp/vaniljssås. Men för någon vecka sedan var jag på snabbvisit i stora staden och blev där av bästa Kinna introducerad till Smetana! Ej att förväxla med den tjeckiske dirigenten/kompositören och pianisten utan snarare det ryska namnet på tjock syrad grädde och till och med fetare än Créme Fraiche. Så mina vänner, jag kan starkt rekommendera en klick smetana på toppen av pajen!

Tack Kinna för teet och min nya kökskompis, Smetana ;-)

Smaklig fika!

***

Ursprung: 19 juni 2010

Gotländsk sparris

 

Förra veckan norpade jag åt mig en svindyr knippe gotländsk sparris i affären. Eller ja, norpade och norpade, jag betalade såklart för den. Vanligtvis har jag inte råd att köpa så dyr mat men en knippe var jag bara tvungen att unna mig. Tunna, långa och mjälla stänglar. Inga hårda och träiga ändar där inte. Riktigt god grön sparris med andra ord. Nu kommer det lätt bli tråkigt att äta den lite tjockare men billigare gröna sparris. 

Som så många gånger förr stekte jag dem rakt uppochner i olivolja och skivad vitlök. Toppade med flingsalt och lite hyvlad parmesan. Kanske inte världens mest påhittiga sparrisrätt men jag tycker den är så vansinnigt god bara för sig själv.Dessutom ville jag njuta så mycket det gick av dyrgriparna och inte trixa till det för mycket.

När jag inte steker sparrisen som den är så färväller jag den lätt och blandar i en risotto eller i en omelettliknande äggrätt. Kan också rosta lite nöter eller mandlar för att piffa till den stekta sparrisen. Däremot har jag aldrig varken gjort själv eller ens ätit hollandais till den färska sparrisen, vilket tydligen Pickipicki-Tina gjort. Inte heller har jag smakat sparris med ramslöksmajonäs som Hanna med gedigna  Matarkivet bjöd sina vänner på.

 

För övrigt serverade jag kryddstekt potatis (utan bondbönor) och en enkel sallad till den vitlöksstekta gotländska gröna sparrisen. 

På återseende!

***

Sötpotatisfalafel med avokado- och korianderröra

Det är ju detta med bloggsvackor. De går hand i hand med livets svackor. Det faktum att jag sedan i höstas är tvångsplacerad för att på heltid hos anordnare för i princip ingen ersättning alls har påverkat mig så oerhört mycket i vinter och nu under våren. Att Arbetsförmedlingen dessutom ständigt agerar över huvudet på mig får mig att tappa hoppet om, och tror inte längre på en bättre framtid. Så degenererande. Energin svajar likt den usla internetuppkopplingen på SJ:s X2000 mellan Göteborg och Stockholm. 

Så när jag för några veckor sedan fick syn på detta hos Lilla Matderiven som i sin tur hittat receptet hos My New Roots fanns inget annat att göra än själv ge sig i kast med sötpotatisfalafel. Ett uppsving i Miss Meisters kök minsann och äntligen får mina bloggläsare ta del av det. Jag hade bara en sötpotatis hemma och modifierade således receptet en aning. Dock tror jag potatisen var lite större än medelstor så nästa gång kommer jag nog ändra lite igen med övriga ingredienser. Dessutom fuskade jag med färdigt kikärtsmjöl från påsen i skafferiet. För att göra eget kikärtsmjöl behövs maskiner av annan kaliber än den stavmixer jag har.
Och det var inte bara jag som föll pladask för dessa godingar. Det gjorde nämligen Plommonet också. Såhär blev hennes godingar.

Sötpotatisfalafel

ca 25 små

1 stor sötpotatis
1 dl kikärtsmjöl
1 tsk spiskummin
1 tsk korianderfrön, malda
2 vitlöksklyftor, finhackade
1/2 pressad citron
salt och peppar
sesamfrön

Baka sötpotatisen i 220 grader i ca 45 min (tiden varierar såklart med storleken på sötpotatisen). Ta ut och låt svalna. Skala sötpotatisen och mosa i en bunke. Blanda i den finhackade vitlöken och pressa över citronjuicen. Blanda kikärtsmjöl med kryddorna och rör ner i den mosade sötpotatisen. Ställ i kylen minst en timma. Jag lät bunken stå där över natten.

Smeten ska inte vara för blöt. Tillsätt i så fall lite mer kikärtsmjöl. Forma till bollar med lätt hand eller med hjälp av skedar då det kan bli lite klibbigt. Rulla/vänd i sesamfrön och lägg på en bakplåtspappersklädd plåt. Grädda mitt i ugnen på 200 grader i ca 15 minuter.
Servera med kokta grönsaker och avokado- och korianderröra (se nedan)


Till min stora fasa glömde jag helt bort den färska koriandern! Fråga mig inte hur det gick till men som sagt, skallen är inte i sin skarpaste form nu för tiden. För att råda bot på det gjorde jag snabbt en kall röra att servera till de varma sötpotatisfalafelbollarna.

Avokado- och korianderröra

1 port

1 mogen avocado
1/2 dl turkisk yoghurt
flingsalt
svartpeppar
1/2 bunt färsk koriander
ev ngr stänk pressad citron

Skala och skär avokadon i bitar. Mosa med hjälp av en gaffel. Rör ihop med lite turkisk yoghurt. Salta och peppra. Stänk ev över några droppar pressad citron. Och till sist men absolut inte minst, rör i grovt hackad färsk koriander.


Smaklig spis!

***

Dags att börja dricka kaffe igen tro?

Btw, precis när jag började bläddra i Vagabonds matnummer 2012 så slogs jag av denna annons från Moccamaster. Så himla typiskt att jag slutade med kaffe för 10 veckor sedan. Jag har länge suktat efter en sådan. För ett par år sedan då jag gjorde ännu en av alla praktiker så hade de en moccamaster där som jag bryggde kaffe i till alla som kom på kurs. Aldrig att jag fått så mycket beröm för gott kaffe som då. Jag lämnar äran helt åt Moccamastern.

Kan definitivt föreställa mig en lila ögonsten i mitt kök - ännu hellre i ett större kök än mitt med endast en ca 40 cm arbetsbänk. Som sagt, kanske är det bara en tidsfråga innan kaffet åter är min ständiga följeslagare mitt i livet.


På återseende!

***

Äntligen! Årets Vagabond mat är här

10 maj 2012 var dagen då jag äntligen fick tag på ett ex.

Nu är den här. Äntligen! Ännu ett nummer av förra årets stora succé - Vagabond mat. Jag lusläste förra årets nummer vilket även var Vagabonds första utgåva av deras specialtema: mat. Årets upplaga verkar minst lika intressant och jag blir genast sugen på att resa ut i världen. En grej som lockar särskilt är att resa till Frankrike under skördesäsongen. Säkert ingen nyhet för er men tydligen anordnas det resor via diverse förmedlingar till vingårdar där man under några veckor bor och äter gratis mot jobbet med att plocka druvklasar från vinrankorna dagarna i ända. Kanske kommer det finnas druvor där ute som i september bara väntar på att bli plockade av mig?
Fast då är det nog bäst att jag börjar träna på allvar nu. Korgarna på ryggen väger i runda slängar 25 kg innan den töms för att åter fyllas, tömmas, fyllas, tömmas, fyllas, tömmas...

***