Sanna och Hannu

Sanna, Hannu och kaprisbusken

Till min stora förvåning är det tydligen många i min omgivning som varken känner till Sanna eller Hannu, de två gnistrande pärlorna som stått bakom det italienska matresearrangemanget. Som mat- och odlingsintresserad önskar jag förstås fler ska hitta fram till dem. Ja, för det är just pärlor de är!
Tillsammans har de gjort boken Syditaliens kök och skafferi (Bonnier Fakta, 2014), vilken matresan utgick ifrån.

Men vilka är de då, Sanna Töringe och Hannu Sarenström? Jag ska i sanningens namn erkänna att Sanna varit okänd för mig ända fram till för ett par år sedan då Gunnel Carlson, hon från STV:s Gröna rum ni vet, gjorde en miniträdgårdsserie om drömmen om Italien. Där "mötte" jag Sanna för första gången. Hannu å andra sidan "mötte" jag redan i ovan nämnda trädgårdsprogram för en herrans massa år sedan, då han under flera år var krönikör i programmet. Han talade fort, passionerat och kröp liksom nästan igenom tv-rutan och rakt in i mitt lilla trädgårdshjärta.
Just nu visas den allra första säsongen av Gröna rum, från 1996!, i STV:s Öppet arkiv så passa på att få dig en liten bit svensk trädgårds-tv-historia.

Hannu är inte karln med solbrillor i pannan, ovanför de vanliga brillorna
utan han i vit t-shirt. Med solbrillor i t-shirthalsen.

Under åren har Hannu skrivit trädgårdsböcker och på senare år även kokböcker. Flera av er har säkert stött på honom på bokmässan eller i helt andra sammanhang. Kanske någon till och med varit hemma hos honom och hans mathelger? Om inte så finns det några få platser kvar en helg i augusti. Skynda, skynda! Om jag förstått saken rätt finns snart en rykande het kokbok ute så håll ögonen öppna, Sköna, gröna sommar finns snart i en bokhandel nära dig!

Sanna är författare och journalist som bland annat skrivit både trädgårds- och kokböcker. Och faktiskt ett par barnböcker! Så var det ju det där med drömmen och huset i Italien. Lyllos dem som fått chansen att hyra det en vecka eller två!
Sanna säljer också olivoljor. Hon har en alldeles egen olivoljebutik och har du tur kan du handla henner olivoljor, oliver och annat gott i en fysisk butik där du bor.
Vi fick smaka på flera olika sorter under resan. Så har du inte redan som jag, ett litet sortiment olika olivoljor hemma, så tycker jag du ska ta tillfället i akt och handla en flaska eller två av Sanna. Olivoljor to die for!

Här har ni bara fått ett pyttelitet smakprov på Sanna och Hannu av mig. Nu är det upp till dig läsare att lära känna dem mer. Du kommer inte ångra dig!

Tack, Sanna och Hannu,
för en rackarns bra resa!

* * * 

Groddar som gror

Det händer grejer med mina bockhornsklöverfrö som börjat få små "svansar". De har också flyttat ut ur garderoben och bor numera i diskstället. Kanske är det bara jag eller så har människan det så att säga medfött men jag har alltid fascinerats av detta att så och följa frön som gror och växer. Visst är det något speciellt med att vattna och pyssla om frön och följa med hur de med full livskraft spricker och liksom vecklar ut sig till gröna skönheter.

Jag har fortfarande kvar en av mina favoritböcker som liten, Linneas årsbok (Andersson och Björk, Prisma, 1982) ur vilken jag nog gjort precis allt Linnea gör i den. Förutom maskroskransar, lönnlövkronor, tändsticksaskbyråer och pressade växter så gjorde jag t. ex. min egna "trädgård". Det vill säga att jag på en liten bricka sådde frön i rader och sektioner med små gångar emellan så det skulle se ut lite som ett minigrönsaksland. Minns också hur vi odlade krasse på läskpapper.
Läskpapper förresten, är det någon som använder det idag? Minns inte var vi fick tag på sådant papper ens.

Det där med att odla, pyssla och titta på naturen (titel på ännu en favoritbok; Maja tittar på naturen  av Andersson och Svedberg, Rabén & Sjögren, 1983) har tack och lov inte försvunnit med åldern. Minns ni mina mangokärnor? De tog sig till slut.
Dessvärre har jag problem med tripsar, vilka trots ihärdigt sköljande och diskmedelstvättande förstör närapå varenda växt jag har. De gav sig på de nya bladen på den finaste av de två mangoplantorna. Har inte hjärta att slänga den för växten i sig lever ju och jag gissar det kommer växa fram fler blad fram i vår. I och för sig lär plantan bli precis som avokado, lång, gänglig och inte riktigt göra sig i mitt torra och dunkla inomhusklimat.

I år har jag flera små odlingsprojekt på gång men hittills verkar det gå trögt. Tror jag kan ha det lite för kallt här inne. Har ju ingen sval källare att använda mig av så det bådar i och för sig gott för mitt absolut första övervintra-perlargon-och-plantera-sticklingar-projekt.

* * *

Avokadors underliga värld

Det är många med mig som gillar avokado. Själv använder jag den oftast i frukostsmoothies eller på knäckebröd efter kvällens träningspass.
Men.
Avokado är tyvärr, utan konkurrens, den råvara jag slänger allra mest. Ibland så oförskämt mycket att jag sen inte köper avokado på väldigt länge.

Om ni som jag älskar och trots allt äter förhållandevis mycket avokado har ni säkert också råkat ut för bruna trådarna, fläckar/klumpar inuti eller till och med en helt igenom brun och oätbar. På bästa matbloggsträffen innan jul hamnade vi i en diskussion om just hur svårt det är att veta om en avokado är bra eller ej. Det finns liksom inga säkra knep. Eller?
En gubbe upplyste mig, då vi båda stod böjda över avokadolådan i butiken, att en skulle se upp för dem där "knappen" saknades. Det var visst anledningen till de bruna trådarna inuti samt skulle påskynda försämringsprocessen.
För många år sedan hörde jag att mango, som också ofta har sådana bruna trådar i sig, får de för att de har varit för kalla. Oftast under transport och/eller helt enkelt ligger för kallt i butiken. Jag tror samma sak gäller för avokador.

Artikel i DN från 2012 "Går det att hitta en perfekt avokado?" där står det att de bruna fiberliknande trådar och fläckar i köttet beror på den oxideringsprocess som startar i frukten när den blir för kall. Om en avokado dessutom plockats för tidigt i sitt så kallade utvecklingsstadium kommer den aldrig att mogna. Dessvärre är det inget som syns utanpå. Till och med Plus har rotat i avokadors förunderliga värld. Svaret till skadorna har till stor del med kylan att göra.

"trädgårdsavokado" i Santa Barbara.

Avokado växer lite varstans i världen. Som bekant inte i Sverige och exporteras naturligtvis hit. Bara sedan jag bodde i Santa Barbara, där avokadoträd var lika vanligt i trädgårdarna som våra äppelträd, har importen fördubblats. Att avokadosorten Huss är så vanlig beror på att den i princip bär frukt året om.
Uppenbart är vi många som har svårt att få tag på en fin avokado så hur var det nu med "knappen". Råkade på Lottens post där hon skriver om varför "knappen" allt som ofta saknas bland avokador i butikerna men enligt en kommentar till hennes källa om hur hitta en perfekt mogen avokado så ska den sitta kvar och istället, ytterst försiktit, trycka till där "knappen" sitter. Är där då:

hårt = omogen
lite mjukt = mogen
väldigt mjukt = övermogen

Själv köper jag ofta avokador en aning hårda och fortfarande lite gröna i skalet som jag sen låter mogna i rumstemperatur hemma på köksbänken.
Hur gör ni? Har ni speciella knep? Och vilka undviker ni helt redan i butiken?

* * *

Vad hände sen, efter mangofrossan?

Jag är som bekant otroligt svag för pakistansk mango - Chaunsa - eller honungsmango som den också kallas. Har säkert skrivit om det förut men jag minns en gång för många år sedan då kassörskan tittade på mig med frågande blick, skulle jag verkligen köpa den frukten som var mjuk, skrynklig och såg riktigt dassig ut. Jag log och lovade att det var precis exakt så den skulle se ut. Dessutom är den absolut godaste frukten i hela världen. Lite anade jag då att flera år senare skulle det finnas lådor fulla med denna gudomligt goda frukt, att köpa till överkomligt pris.

Men säg det som varar för evigt. Säsongen för pakistansk mango är kort. Så vad annat göra än att försöka sig på att odla ett alldeles eget mangoträd. Jag tvättade och gnuggade bort rester av fruktköttet på kärnhuset allt eftersom mangon gick åt. Sedan var det bara att bända upp och lirka ur de stora kärnorna, cirka en decimeter långa och två-tre centimeter breda. Tre kärnor fick sedan ligga någon vecka (eller det blev nog två) i en skål med vatten (bytte ut vattnet rätt så ofta) och tre andra fick vara som de var.

De tre som låg i vatten svällde en del och tappade en del av det bruna tunna höljet. De andra tre torkade ihop en aning. Jag har dessvärre missat att anteckna exakt när jag planterade dem men var någon gång under v 27-28. Jag hade ingen aning om vare sig tidsaspekt eller om det alls skulle bli något av detta så jag blev minst sagt förvånad då jag en morgon, bara några veckor senare fick syn på en liten böjd stjälk i en av krukorna. Redan dagen efter hade den vecklat ut sig och sträckte sig upp drygt 1 dm upp i luften.

Men säg det flugfria (sommar)kök som finns. Efter år av väl beprövad  beprövade varianter av bananflugefällor har jag med till slut kommit fram till min allra bästa lösning; allt kompostmaterial läggs i liten påse, vilken försluts med en ordentlig snurr alternativt en plastklämma, och som vanligtvis slängs var eller varannan dag. Så det var inte utan att jag blev förvånad då platsen kring diskbänken ändå var som belamrad av små flugfän. Ganska snart insåg jag att de faktiskt inte var bananflugor utan snarare sorgmygg. Likt den värsta epidemi spred de sig från den ena blomkrukan till den andra och min gamla hederliga bananflugefälla (balsamicovinäger+vatten+diskmedel) kom till användning igen. Fick dock tömma och göra om nästan varje dag under ett par veckor. Jag har inte varit med om något liknande tidigare. Jag som till och med tyckt det varit mycket bananflugor här tidigare.

rester av sorgmyggslarver?

Dessutom slutade jag vattna men eftersom det trots allt var liv i två krukor så har jag nu äntligen planterat om. I ny jord. För efter lite efterforskning antar jag det var den ekologiska jorden jag planterat mangokärnorna i som var boven i dramat då ekologisk jord har större risk (chans?) att innehålla småkryp och skadeinsekter än vanlig plantjord (som finns i mataffärer men som numer, iaf där jag bor, är utbytt mot e-jord). De övriga mangokärnorna var svarta och delvis genomruttnade. Kanske hade sorgmyggen festat loss en del på dem också. Något konstigt har i alla fall hänt med den andra plantan som är rätt deformerad i bladen.

Eftersom mangoträden trivs i mer tropiska regioner är knappast mitt inomhusklimat eller utanför i odlingslotten så optimalt för att odla mango. men lite levande grönt i fönstret skadar aldrig. Säkert är det många som själva satt avokado och visst är den väl lite lik?

***

Så kom då regnet till slut

Äntligen! Igår fullkomligt bombarderades stan av tunga regndroppar och gissa om Tor jobbade för högtryck under morgontimmarna. Det dundrade på som bara den där uppe i himlen.

Nu var det bara tre veckor sedan det regnade men ihop med det soliga och varma vädret har det börjar torka ut lite här och var ute i naturen. Fler träd och buskar har börjat gulna och det växterna i odlingslotten ser svaga ut.
Fram till strax efter nio på morgonen hade det kommit 35 mm och när jag kikade på eftermiddagen mätte vattnet 42 mm i regnmätaren. Även idag har det regnat men inte alls i samma omfattning som igår.
Välbehövligt. Trots att det för många innebär frånvaro av strandhäng.

Bilden är tagen nästan på dagen för två år sedan med
regn ungefär i samma intensitet som igår (lördag 27 juli 2013)

På tal om odlingslotten så är där en hel del som är annorlunda i år. Dels på grund av den kalla våren och dels på mänsklig inverkan. Då tjälen vägrade släppa taget, samtidigt som solen gassade på, torkade helt enkelt en del växter bort i år och andra är mycket klenare än vanligt. Mest märkligt är dock mina smultronplantor vilka jag haft alla år (ej de sticklingar jag planterade för ett par år sedan) som verkar vara puts väck. För precis som jordgubbsplantorna har de som torra och knotiga stubbklumpar som inte försvinner helt utan finns kvar hela året. De torra löven river jag bort under första vårrensningen.
I år fanns inga av de två smultronstubbklumparna kvar.
Plantorna är klenare och bara enstaka blomma har synts till i år.
Kanske har smultronplantor en bestämd livslängd? Att den helt enkelt bara givit upp och förmultnat sig själv. Även den lilla smultronplantan längst ner och längs gångbanan är också borta. Den har förvisso "ersatts"  med en jordgubbsplanta. Märkligt bara att det inte är ngt jag själv gjort.

Dessutom har jag "fått" en liten daggkåpa nedgrävd i den fläck där grannen tagit av Campanulan. Det var ju snällt. Fint att ge och ta.
Fast jag vill inte ha daggkåpa. Har inte bett om det. Dessutom vill jag gärna själv bestämma var det är ok att både gräva upp och gräva ner växter i min odlingslott. Det är ju inte så att någon nypt ett skott eller så. Även moderplantan, ej utskotten, av liljekonvaljerna är uppgrävda.
Idioter.

Jaja. Sån är det, sa flickan och ryckte på axlarna. Efter regn kommer i alla fall solsken.

***

Att lägga rabarber på rabarberna och göra en efterrätt med marängtäcke

Tack och lov är det ingen som lagt rabarber på mina rabarber. Än. Jag har blivit bestulen på så mycket här, i och runt mitt hem, så jag litar inte längre på någon.
Mina rabarberplantor verkar dock intakta men växer väldigt olika, trots att det bara är knappt två meter mellan dem. Den ena plantan får många stänglar varav flera är klena och vissnar bara bort. Den andra plantan får långa och kraftiga stänglar vilka ibland blir nära på för tjocka och träiga innan jag hinner skörda dem. Ett kärt problem. Ja, för vem har överhuvudtaget egna rabarber att plocka. Men som sagt, det var visst i Kungsladugård, Majorna, bara ett stenkast härifrån, de första odlingarna av rabarbern i Sverige fanns, så jag gissar det är därför de trivs så bra här på gården.

För några år sedan bakade en rabarberefterrätt jag själv aldrig gjort tidigare vilken snabbt blev en favorit. Tiden gick och den förblev obloggad. Dels för att jag fastnade i mitt allt för välkända bliddilemma (alldeles för många tagna bilder och inte en endaste bra. Inte ens någon med tillräcklig skärpa) men också för att jag helt glömde av när och var jag fick idén till efterrätten. Det kändes som att jag alltid gjort den och ingen blev den andra sig lik för jag höftade och bakade lite på frihand utifrån den där första jag gjorde.
Nu har jag äntligen rotat igenom tidningsurklipp, oändliga matnoteringar och "kom-ihåg-lappar" jag har till Miss Meister's mat och hittat min (självklara!) förlaga; Sött, sweet, dulce - desserter från när och fjärran av Anna och Fanny Bergenström (2009, Trio förlag).

Rabarber med maräng
2 port

250 g rabarber
1/2 dl socker, Fairtrade
en nypa vaniljpulver, ekologiskt Bourbon
1 msk smör, ekologiskt (till formen
2 äggvitor, ekologiska
2 msk socker, Fairtrade
flagad mandel

Skölj bort ev jord från rabarberstjälkarna och skär i (knappt lillfingerlånga) bitar. Smöra en liten ugnsfast form och lägg i rabarberbitarna. Blanda ca 1/2 dl socker och vaniljpulvret. Häll över rabarberbitarna och vänd om. Grädda i ugnen ca 10-15 minuter i 225 grader. Vispa under tiden äggvitorna hårt. Tillsätt sedan 2 msk socker, under vispning, och fortsätt vispa tills den blir glansig och tillräckligt fast marängsmet. Är du modig gör du "huvudtestet"*.
Ta ut rabarberna ur ugnen och bred över marängsmeten. Garnera med flagad mandel.Sänk ugnsvärmen till 175 grader och grädda ytterligare 5 minuter.
Låt svalna en kort stund och ät medan den fortfarande är ljummen.

***

Skulle du råka ha för mycket rabarber du varken vill eller hinner baka, safta och sylta så måste jag tipsa om det allra bästa en kan göra av rabarber. Förutom årets första rabarberpaj (vilken dock uteblivit i år) så är det allra godaste att spara en påse med rabarber i frysen.
Det är rena lyxen att ta och tina längre fram, sådär en kolsvart vinterlördag. När jag växte upp brukade mamma plocka fram just en sådan sparad påse med rabarber, lagom mycket till en rabarberpaj, som vi åt någon gång mellan jul och nyår. Inte alls det man förknippar med julmat men ack så gott att då få njuta av sommarens skörd.

Smaklig fika!

***

* Håll bunken med den vispade marängsmeten uppochned över huvudet. Stannar smeten kvar i bunken är den klar. 

En slags vegofajita

Det är inte första gången jag kokar kidneybönor och sannolikt inte sista heller men senast blev jag förbryllad. Vanligtvis brukar jag nära på koka sönder just kidneybönor och de blir alldeles mjöliga. Men nu, trots att bönorna låg i blöt dryga 10 timmar innan de kokades ville de aldrig riktigt bli mjuka. Jag fick hälla på mer vatten och bönorna kokade i ca 2 timmar! Brukar annars bli klara på ca 45 minuter. Till skillnad från färska gröna bönor av olika slag är det inte särskilt goda så där al dente, utan ska vara precis perfekt kokta. Tja, det är dock en standard svår, om inte ens omöjlig, att uppnå. Personlige föredrar jag överkokta bönor än underkokt (alltså en direkt översatt antonym till överkokt. Kan inget bra namn). Då kan man alltid mixa dem i soppor, smoothies eller göra bönröror som t ex hommus m.m. För hårda bönor är liksom bara för hårda och inte sällan en rejäl utmaning för mage och tarm dessutom.

Vad beror det egentligen på, att samma sorts bönor kan variera så mycket i tillagningssättet? Har det att göra med var bönorna odlats? Hur de skördats eller behandlats efteråt? Någon som själv märkt av så stor skillnad när ni kokar bönor? Eller vet varför det skiljer sig åt så mycket.

Tillbaka till nu. Fredag och fredagsmys står gissningsvis på schemat för om inte hela så halva landets befolkning. Själv sällar jag mig till dem utan AW, familj och alla som med fredagsmys "markerar att arbetsveckan tagit slut och nu ska ladda inför helgen". Det har dock inte undgått mig att tacos numera är ett vanligt inslag på denna myset dag.
En annan variant på texmex är ju fajitas så här får ni ett vegoalternativ.
Helt vegan till och med. All bäst är såklart att dessutom baka egna tortillas men en är inte mer än människa så de köpta e-nummerstinna får duga för denna gången.

En slags vegofajita
2 port

ca 1 dm purjolök* 
2 vitlöksklyftor
20-25 st cocktailtomater
3 dl kokta kidneybönor 
1/2 pressad citron
rapsolja
salt

KRYDDOR att rosta och mortla
1/2-1 tsk spiskummin, hel
3 kryddpepparkorn
1 tsk korianderfrön
1/2 tsk senapsfrön, bruna och vita
3 svartpepparkorn

TILLBEHÖR
1 avokado
1/2 citron
färsk koriander i massor

4 vetetortillas, fullkorn

Rosta först kryddorna i het stekpanna. Se till att inte bränna. Senapsfröna poppar lätt så det gäller att se upp. Häll sedan över kryddorna i morteln.
Skölj purjolöken väl och strimla. Fräs i rapsolja på medelhög värme. Riv eller pressa i vitlök. Dela tomaterna i halvor och kvartar och lägg i lökfräset. Tillsätt de mortlade kryddorna och låt puttra några minuter. Se till att inte har alldeles för hög värme så det blir torrt i stekpannan meddetsamma.
Pressa över citronjuicen och salta. Tillsätt de kokta kikärterna och låt allt puttra ihop till en såsliknande röra. Vill du så häll i en skvätt havregrädde, för att behålla såskänslan. Det ska inte vara tunt och rinnande men mer sammanhängande än "bara stekta grönsaker".
Dela och skala avokadon och skär i rätt så tunna skivor. Droppa lite citron över. Rensa bort de grövsta stjälkarna av koriandern och sen är det bara att servera kalaset i tortillas.

Trevlig helg!

*om ni som jag äter HELA purjolöken, det vill säga även den gröna delen, så skär jag lite från båda ändarna. Eller så skalar jag helt enkelt av två, tre blad och strimlar purjolöken från den allra vitaste änden till den allra grönaste ändan. 

I mitt köksfönster

***

Odlingslotten lever än

Min odlingslott 20 maj 2007

Det svajar minst sagt med inlägg i bloggen. Men jag tänker inte gå in något nämnvärt på alla tusen och åter tusen anledningar till det annat än den att jag blivit totalt knockad av det varma vädret. Inte minst av åskan. I lördags mitt under Göteborgsvarvet, världens största halvmara, var här nära 30 grader, sol, åska, kuling, ösregn, hagel och ja, det blir för mycket på en och samma gång.Trots att temperaturen sjunkit något ligger trycket och det klibbiga vädret kvar. Det om något får mig ur gängorna.

En av mina två rabarberplantorna 8 maj 2008

Känner mig dessutom snuvad på våren. Vintern vägrade släppa taget och när tjälen äntligen släppte så kom sommaren. Så snopet. Jag roade mig för ett par veckor sedan att titta igenom bilder från samma period tidigare år. Aldrig har det kommit igång så sen och varit så klent i odlingslotten som det är i år. Flera växter har tagit stryk men om det beror på den kalla våren eller torkan vet jag inte. Dessutom har det varit lite snö hos oss i vinter som annars fungerar lite som isolering för växterna när minusgraderna sjunker allt lägre.Odlingslottens praktdagar är sannolikt förbi.

Odlingslotten 23 maj 2010

Den sista veckan har det dock börjat hända grejer där ute och nu gäller det att hänga med. Men i början av maj i år var det inte ens i närheten av hur det såg ut första maj för två år sedan (bilden nedan). De tre röda tulpanerna i mitten är krokiga och ser halta och lytta ut. Bara en av dem har orkat sig upp och blommar liksom  på trekvarten.

Mittenraden i odlingslotten 1 maj 2011

Trots att det sista helgen i mars såg så kargt och dött ur så har det, lika underligt som varje år, börjat växa. Krokusar och kungsängsliljorna är redan utblommade. Rabarbern har plötsligt skjutit i höjden. Liljekonvaljerna sprider sig som en löpeld och har tagit steget upp en nivå i odlingslotten. En och annan stackars tulpan har trotsat naturlagen och försöker veckla ut sig men det är mest blad.
Så har något märkligt har hänt. På etagen ovan snödropparna längst ner i bild (nedan) har jag en fänrikshjärta som visserligen blommar vare vår men inte verkar bli så mycket större. I vår har jag hittat "delar" av den på inte mindre än sex ställen. På alla etage. I närheten av fänrikshjärtat har jag min minsta lilla planta, vilken inte heller verkar vilja växa till sig, och är nu också spridd. Gissar det varit en del kattor i farten. Dessutom har den annars så frodiga julrosen som var helt försvunnen tidigare i våras nu börjat skjuta upp ett par klena stjälkar.

Odlingslotten 31 mars 2013

Ja, det är dessvärre flera växter som verkar ha tappat geisten. Den röda alunroten ser halvdan ut och jag vet inte om den kommer växa till sig eller ej. Riktigt sorgligt också att min absoluta (vår)favorit, den ljuslila mossfloxen (skymtar vid den vita dito på de två översta bilder) helt torkat ut. Den som vuxit för varje år och blommat så fint längst med kanten på etagerna. Som ett vattenfall. Ser ut som ett par jordgubbsplantor också tagit stryk och de två supersöta backtimjan, som också vuxit och spridit ut sig under ett par år, ser verkligen mer död ut än levande nu.
Buskrosen däremot skjuter upp skott precis överallt. Benveden växer och frodas och gräslöken har jag redan ätit av i omgångar. Krusbärsbusken ser ok ut och har även den redan blommat. Håller tummarna att de små torra lavendelplantorna ska ta sig ordentligt. Har haft otur med dem sedan jag obegripligt ett år "dödade" mina två stora underbara plantor då jag ansade dem lite väl brutalt.

Odlingslotten idag, 23 maj 2013. Blåser en del

Nu har det ju både regnat en del och blivit varmt till slut så ja, växer gör det i alla fall. Dags att försöka organisera lite och kanske göra en och annan rockad där ute. Ser bedrövligt ut nu. Det ska jag nog hinna innan hösten kommer. Oh, så jag längtar till hösten. Jo. Det är sant. Jag och sommaren är inte bästisar om man säger så. En av de få saker jag gillar nu och vad komma skall de närmsta månaderna är förstås alla primörer.
Varför är egentligen primörerna så mycket godare än de lagrade och vinterförvarade grönsakerna och rotfrukterna? I mitt nästa liv ska jag äta primörer varje dag! Minsann.

Nu dags att sätta fler frön och krukodla mer koriander på insidan av Miss Meisters köksfönster. För hur många kvadratmeter jord de än är i lotten så är där tyvärr inte särskilt gynnsamt för grönsaker och känsliga örtkryddor.

Hur gör ni? Har ni kanske alla underbara balkonger och andra uteplatser att odla tomater och annat skoj på? Kanske har ni en hel trädgård att tillgå? Eller riktigt stora och fina fönsterbänkar. Eller gör ni kanske som Fröken Dill och odlar i garderoben hemma!

Trevlig odlingssäsong!

***

Zucchiniblomman som blev mat

Min allra första zucchiniblomma!

Helt otroligt men jag har fött upp min första zucchiniblomma! Josåatte, det ser ut att komma en till där bredvid. Det är nämligen på det viset att jag länge gått och suktat efter att få lägga vantarna på några zucchiniblommor. I flera matlagningsprogram och företrädelsevis bland utländska matbloggar, har dessa blommor florerat i åratal. Vanligtvis stoppas de med någon typ av smaksatt färskost som sedan friteras. Dessvärre har jag hittills aldrig hitta några blommor här hemma att köpa för ändamålet. Så vad göra än att odla upp egna. Nu är squashplantorna väldigt ömtåliga liv och skulle säkert trivas bättre i ett växthus till att börja med. Men vad göra när man varken har växthus eller ens balkong. Sådde först några frön i krukor och fick ganska snart planterat ut dem. Dessvärre gillade visst (mördar)sniglarna plantorna så några zucchinis lär det inte bli. Men det blev en blomma till i alla fall :)

Och vet ni, som på beställning så friterade just Hugh zucchiniblommor i förra fredagens program! Snacka om att ha tur. Receptet hittade jag här. Min första friterade zucchiniblomma blev i måndags alltså ett faktum. 

 Det är en tesked som ligger bredvid så nej,
det var inte den allra största zucchiniblomman jag skådat.

Trots att jag i princip halverade frityrsmeten så blev det en hel del över så jag friterade bitar av en röd paprika och en liten färsk gul lök också. Smeten blev en aning för lös, eller snarare lite klimpig och fastnade inte riktigt på grönsakerna men jisses, gott blev det ändå. Jag minns inte ens när jag åt friterat senast så den lite dominanta smaken av olja (använde både raps- och solrosolja då jag inte hade tillräckligt med bara en sort till friteringen) var mindre angenäm. Och jo, jag lät allt rinna av på både hushålls och tidningspapper. Kanske har jag bara glömt hur det smakar. Jag var så exalterad av hela exprementet att jag helt glömde av något att dippa de friterade grönsakerna i. Men med tanke på allt fett gör det ändå inget. Tror dock att lite snabbmajo skulle smakat alldeles utmärkt gott till.

 

Friterad zucchiniblomma och grönsaker

1 port

1 zucchiniblomma (eller fler om du har)

1 röd paprika

1 liten färsk gul lök

FYLLNING

ricotta

färsk dragon

färsk gräslök

flingsalt

svartpeppar

FRITYRSMET

ca 1/2 dl vetemjöl

ca 1/4 dl majsmjöl

1/2 tsk bakpulver

1/2 tsk salt

ca 1 1/2 dl kall ramlösa (eller annat kolsyrat vatten)

olja till fritering

Skölj blomman (blommorna) och de övriga grönsakerna. Skär paprikan och löken i bitar. Finhacka de färska örtkryddorna och blanda med en klick ricotta. Salta och peppra ostfyllningen och stoppa i blomman/blommorna. Mängden smaksatt ostfyllning som fick plats i min lilla pytteblomma var ungefär en rågad tesked. I de blommor jag sett på tv och bland matbloggar får det plats iaf 2-3 tsk ostfyllning. Så har du fler än en blomma är det bara att anpassa fyllningen till dem. Å andra sidan, skulle du får över smaksatt  ricottafyllning är det bara att använda den till något annat. Man kan t ex fylla paprikor och baka i ugnen, äta som dipp till cruditéer, blanda med kokt färskpotatis, ha på smörgåsen och så vidare. 

Blanda de torra ingredienserna till frityrsmeten och rör sedan i det kalla kolsyrade vattnet. Hetta upp oljan och testa enligt konstens alla regler om det är dags för grönsakerna.

Doppa zucchiniblomman i smeten och lägg försiktigt i den heta oljan. Det tar ca 1-2 min innan den är klar. Ta upp med hålslev och låt rinna av på hushållspapper. Fortsätt på samma sätt med de övriga grönsaksbitarna. Tänk på att inte ha för många åt gången i kastrullen då oljan svalnar och inte friterar lika bra.

Strö ev över lite flinsalt på de friterade godsakerna innan servering. Ät och njut!

Mmmmm!

Smaklig spis!

***

Det växer så det knakar

Småplantor från Stockholm

På min snabbvisit till Stockholm förrförra veckan fick jag småplantor av koriander och basilika med mig hem. Jag vart lite orolig hur de skulle klara allt flängande i Stockholm stad samt långa tågresan. Det visade sig klara av resan med bravur. De små liven verkar trivas och fortsätter att växa till sig. Gissa om jag fick mersmak!
Jo, för jag har testat tidigare att förså inomhus men plantorna skenar iväg och blir alldeles klena och gängliga för att klara den hårda världen utanför. Och det trots att jag t ex haft pappskivor över krukorna. Men skam den som ger sig. Jag gjorde slag i saken och skakade fram både såjord och plastkrukor.

Och det säger jag er, jag har blivit som liten igen för det första jag gör på mogonen när jag vaknar är att springa ut till köksfönstret och se om det hänt något. Först hände ingenting på ett par dagar men sen. Sen rörde det på sig. Kanske var det för att förra veckan bjöd på högsommarvärme och allt bara bubblade och puttrade bland all växtlighet men det tog plötsligt ryslig fart.
Zucchinifröna gror och växer bokstavligt talat så att det knakar. Bilderna nedan är tagna under endast ett dygn! Dillen verkar dock lite morgontrött och först efter en vecka ploppade plötsligt ett par tunna stänglar upp genom jorden. Det lär inte bli någon egen dill till midsommarpotatisen men jag hoppas den kommer växa till sig tillräckligt ändå för att klara en utplantering om några veckor.

25 maj kl 16:57

25 maj kl 18:38

26 maj kl 07:17

26 maj kl 15:33

26 maj kl 19:11

Jag vet att det finns många av er där ute som sår i krukor och odlar på balkonger och annat. Förra året vet jag att Matrepubliken odlade tomater (och chili) på taket men hur det går med odlingen i år vet jag inte. Än.  Vegologi vet jag har så många krukor inne att han behövt fler bord. Men så har han också en odlingslott utomhus som sannolikt kommer frodas av örter och grönsaker framöver. Även Plommonet har levt trångt ett tag bland småplantorna och nu har hon till och med fått en chilibebis. Så har vi Fröken Dill också som minsann har egen täppa utanför sommarhuset. Så här planerade hon sin köksträdgård och nu väntar vi med spänning på vad som händer under odlingssäsongen.
Är det någon som är nybörjare och sugen på att pröva på egna tomater (förmodligen i senaste laget nu förstås, då man brukar börja så tomater redan i februari) så rekommenderar jag att ni kikar in hos Fröken Dills tomatodlarskola. Om inte annat för att vara förberedd inför nästa säsong.

Så undrar jag såklart om det finns någon som har andra bra odlartips för t ex nybörjare, inomhusbruk och hyfsat småskalig krydd- och grönsaksodling? 

Idag, 29 maj kl 08:49

God odlingssäsong!

***