Bruschetta med sockerärtor och cocktailtomater

Med Charlotta i tankarna,
mitt kortaste blogginlägg ever!

Bruschetta är förmodligen både det snabbaste och det enklaste en kan sno ihop en dag som inte bjuder på särskilt önskvärd matinspiration. Och dessutom förvånansvärt gott. Funkar som förrätt, lunch och till och med middag. Allt beroende på vilka tillbehör som plockas med.

Bilden visas bruschetta med förvällda sockerärtor, dressad med olivolja, balsamico och flingsalt, toppat med några flagor parmesan och färska cocktailtomater. Brödet gnuggades först med vitlök och stektes i olivolja i stekpanna. Det går även att göra i ugnen. Vill du piffa till det lite mer så dela tomaterna i halvor, stek lätt i olivolja och eventuellt tillsammans med vitlök, balsamico. Krydda med flingsalt, svartpeppar och färsk basilika.

Trevlig helg!

***

Ursprung 6 oktober 2012

Varm rödkålssallad

Då är 2013 års sju första dagar snart till ända. Det är ingen idé att tugga på som en rosa batteristinn kanin om hur jag ogillar denna tiden på året. Av tusen och en anledningar. Vissa år värre, andra bättre. I slutet av 1990-talet då jag pluggade på Pedagogen var det något som hände med mig som jag inte riktigt varit med om tidigare. Jag började gråta i tid och otid. En dag då jag fick en panikattack var jag tacksam en vän var med och kunde hjälpa mig. Jag tappade liksom andan och kunde inte fortstätta nerför stigen från utkikstornet som vi nyss lämnat. Sakta och (o)säkert satte jag ena foten framför den andra, med vännens stöd under armen, och tillsammans tog vi oss ner. Och så smått fick jag tillbaka normal andning igen. Sedan dess har livet inte varit sig likt.

Att livet går upp och ner är självklart. Att en i livet möter både med- och motgångar är kanske inte helt oväntat. När motgångarna bara staplar sig och medgången lyser med sin frånvaro händer det titt som tätt att jag får svårt att andas. Tårarna går inte längre att hålla tillbaka och dämningarna brister. Jag har lärt mig mycket under året men jag lär mig aldrig hur grym, förnedrande och omyndigförklarade arbetslösheten i dagens iskalla Sverige är. Aldrig.

Så med 751 kronor och 84 öre på kontot ska jag nu ta mig igenom januari. En vecka har gått och hittills har jag köpt en mjölk. Det kommer med andra ord bli "gammal skåpmat" en tid framöver. Tur för er att jag har ca 100 inlägg i draft här i bloggen. Klassisk rödkål i all ära men den är god rå i sallader, som coleslaw, som stekt till lunch eller i varm rödkålssallad som idag.

Varm rödkålssallad
1-2 port

250 g rödkål
en näve (10-15 st) brytärtor/sockerärtor
olivolja
2 msk granatäppelsirap
1 msk soja
ev lite salt (smaka av först då sojan är salt)
Chili Explosion (eller annan chilikrydda av eget val) efter smak
1 apelsin
1 blodapelsin

Strimla rödkålen och stek långsamt på medelvärme. Se till att inte bränna. Slå ev på lite vatten. När kålen börjar bli lite mjuk så häll över granatäppelsirap och soja. Fortsätt stek på låg/medelvärme. Skölj och skär ärtskidorna på mitten. Blanda i rödkålen. Krydda efter smak. Skär skalet av apelsinerna och skär dem i skivor/bitar och blanda i den varma rödkålssalladen alldeles på slutet. Stäng av plattan men låt stekpannan stå kvar en stund på eftervärmen innan den serveras.


Smaklig spis!

***

Whit a little help from my friends (samt Sockerärtor med kapris och parmesan)

Min första <3 -potatis!

Förra helgen fick jag oväntat laga mat till fyra personer. En trevlig angelägenhet jag har ytterst lite erfarenhet av. Vet egentligen inte riktigt hur man beräknar mat till fler personer än en. Visserligen lagar jag mat som räcker till både fyra och fem portioner men då är det något jag höftar, som t ex en grönsaksmix av något slag som jag kokar pasta till, väger upp i lådor så länge det räcker, fryser in och tar sen med som lunch till tvångsplaceringen.
Inte bara var det en utmaning att laga middag till alla utan jag var dessutom inte i mitt eget kök = begränsat utbud av kryddor, oljor osv. Värdinnan var nämligen i själva verket någon annan än jag, fast jag stod för det mesta i matväg. Så vad göra?

Jag tog helt enkelt hjälp av mina vänner Annika, Pia, Jamie och Kinna. Kvällen startade vi med bubbel och Annikas små aptitretare - Tack för att du bloggat om dem! - som föll alla i smaken. Därefter serverades någon slags räk/fiskpaté (nä, det var inte min idé och inte heller fick jag någon egen förrätt annat än ett sallatsblad). Självklart blev det dijonkryddade stora vita bönor i dijondressing som jag i princip inte längre kan leva utan.
Inspirerad av min kryddade potatis med bondbönor så rostade jag spiskummin, korianderfrön, fänkålsfrön, kryddpeppar och svart kardemumma i torr stekpanna* och mortlade dem sedan. Sen var det bara att hetta upp olja och steka de redan kokta potatisarna samt salta och peppra.

Kryddstekt Ratte

Kall sallad med örtvinägrett

Enkel kall sallad

Mâchesallad/ruccola/coctailtomater/rostade pinjenötter 

med en vinägrett av 

dijonsenap/olivolja/dragon/körvel/persilja/salt/svartpeppar

Så var det allas vår Jamie. På grund av diverse omständigheter (=lunchpengar från mamma) har jag äntligen lagt vantarna på ett exemplar av det flotta matmagasinet Jamie Magazine. En internationell tidning som blir din för inte mindre än 95 kronor. Förvisso en mycket trevlig tidning som jag i princip läst från pärm till pärm (hoppade över de värsta köttstyckena) men med andra ord inget för min ekonomi.
Då vi ätit upp sparrisen redan dagen innan blev det till att ge sig på de färska sockerärtorna. Ett recept i Jamie:s mattidning som lockade mig innehöll vanliga gröna bönor vilka jag då helt resolut bytte ut mot sockerärtor. Tyvärr glömde jag helt av att fotografera mellan varven. 

Sockerärtor med kapris och parmesan

4-6 pers

300 g sockerärtor (enl. Jamie:s recept: gröna bönor)
2 schalottenlökar, finstrimlad
2 msk olivolja
1 msk balsamico (enl. Jamie:s recept: rödvinsvinäger)
2 msk kapris
svartpeppar
10 g hyvlad parmesan

Stek den finstrimlade löken genomskinlig. Förväll sockerärtorna. Låt rinna av i durkslag. Blanda olja, vinäger, kapris och svartpeppar för sig och dressa sockerärtorna. Lägg upp på fat och hyvla över parmesan på toppen.




Tack alla ni för hjälpen! Det blev succé.

***

*Jorå, jag hade en liten bruk särskild kryddblandning med mig men hade inte räknat med gäster så det var för lite kryddor till den mängden potatis vi använde. Svart kardemumma är dessutom inte helt lätt att hitta på varken ica eller coop så det blev i mitt tycke lite obalans med kryddorna. Det var dock inget gästerna märkte då de inte hade något annat att jämföra med.

Sallad på melon, sharon och sockerärtor

Såklart vart jag sugen på sharonfrukt, även kallad kaki och persimon, efter mitt besök på Hem&Villa mässan jag skrev om i förra inlägget. Anders Arnell rev en sharonfrukt tillsammans med morot och ja, vad var det nu? Jag har för mig det var en tredje råvara med också. Kan det ha varit finstrimlad vitkål eller riven rotselleri? Äh, inte trodde jag att jag skulle bli så glömsk och snurrig i huvudet redan nu!! Det ser inte bra ut för framtiden :/ Hur som helst. Det kanske inte var en tredje grönsak ändå. En massa hackad mejran, olja, vinäger, salt och peppar slängde han i i alla fall som han till sist rörde ihop med en hel del turkisk yoghurt.

Min sharon låg hemma ett par dagar och var väldigt mjuk och gick naturligtvis inte att riva. Istället tärnade jag den och toppade min kvällsmat. En sallad på tigermelon, färsk babyspenat och mangoldskott, färska sockerärter, flingsalt, hallonvinäger och lite olivolja. Sharon är visst en förädling av kaki/persimon som omogen innehåller mycket garvsyra. Kanske är det därför det går att äta skalet på sharonfrukten utan större problem. I alla fall på de ganska stora och riktigt orange exemlar jag köpte med mig hem.


Smaklig spis!

Sockerärtor, bladspenat och tomat till nykokta rödbetor

Det är alltid trevligt att surfa runt lite bland världens matbloggare. Ibland önskar jag att det fanns ett par tre-fyra timmar till på dygnet som jag kunde ägna åt enbart bloggande. Tyvärr har det inte blivit mycket bloggande för min del under de senaste månaderna. Främsta anledningen måste jag säga är faktiskt för min dator liksom hänger sig hela tiden. Långa stunder går åt till att bara vänta då datorn bearbetar vad den nu behöver. Denna text t e x har hittills tagit 10 min att skriva. Ska jag dessutom ladda upp bilder tickar klockan iväg och ett inlägg kan ta 1-2 timmar att få ihop. Likadant vad gäller andras bloggar som jag tidigare kunnat besöka utan problem men som nu stoppar upp all verksamhet i datorn. Förmodligen börjar datorn gå mot ålderns höst vilket jag tycker är på tok för tidigt då den bara är tre år gammal! Och ja, jag rensar, defragmenterar och håller på. Och att öppna en pdf-fil tar allt mellan 5-30 minuter. Inget annat funkar tills sidan är helt klar öppnad.

Nog om detta. Jag har en hel del foton och recept att skriva ner här. Vet inte riktigt vart jag ska börja. Kokade rödbetor i början av augusti och gjorde denna enkla grönsaksblanding till. Troligtvis kände jag mig lite höstig och suget efter en lite mustigare gryta lurade nog där inne någonstans. Därav svartavinbärssaften och mesquitekryddan tror jag.



Varma grönskaker till nykokta rödbetor


två salladslökar
en rejäl näve färska sockerärtor
två stora nävar färsk bladspenat
några cocktailtomater
rapsolja KRAV
en vitlöksklyfta
någon msk eller så svartvinbärssaft (koncentrerad) KRAV
knappt en msk vitvinsvinäger
svartpeppar KRAV
flingsalt
några vrid med mesquitekryddkvarnen


Hacka salladslöken och fräs i upphettad olja. Skölj och riv eller skär sockerärtorna i två, tre bitar och lägg i stekpannan med den stekta sallaslöken. Riv eller pressa vitlöken över och tillsätt svartavinbärssaften och vitvinsvinägern. I med bladspenaten och låt den liksom smälta ner i stekpannan. Krydda och kläm över några cocktailtomater. Låt de bli lite ljumma och servera genast. Jag åt detta i hop med kokta färska små rödbetor och en skiva hembakat bondbröd.


Smaklig spis!