Ibland lyser solen extra starkt

Vissa dagar är faktiskt bättre än andra. Idag En tisdag för nio (VART tar tiden vägen?) veckor sedan var en sådan. Det var alltför längesedan sist vi sågs, Kristiina och jag. Solen sken från en klarblå himmel och med löfte om att våren faktiskt var på gång strosade vi runt i Trädgårdsföreningen och njöt av varandras sällskap.

Då jag utfärdat kokboksförbud för mig själv (i alla fall så länge det inte är en helvegetarisk/vegansk kokbok) blev jag superglad för denna fina present från Kristiina! Ett par veckor senare kom också en hälsning från självaste kokboksförfattaren, ni vet han vars resa till Italien jag följde med på.

Förresten, har ni inte kikat där än så ta en tur i Kristiinas blogg som är fylld av härliga och inte sällan underfundiga bilder som visar på att Kristiina har öga för detaljer och lite vad livet självt handlar om.

Där finns naturligtvis även fullt av mat och en hel del hembakat och goda efterrätter.

Tusen tack, Kristiina för boken!
Tack till dig också Hannu, som gjort boken.

* * *

Stockholm i mitt hjärta...

Edamame på Wagamama

...eller ja, det kanske var lite att ta i förstås. Hjärtat klappar ändå hårdast för Göteborg. Dock inte så hårt att jag inte njuter av besök i stora staden i öst. Stockholm är en otroligt vacker stad och jag slutar aldrig fascineras av de vackra byggnaderna. De är några våningar högre, lite mer färgstarka, mer rött, terrakotta och grönt. Liksom djupare färger än de annars gula och lite blekare toner jag är van vid här hemma.
Förra veckan var jag återigen på besök i Stockholm. Det är knappt jag tror det är sant. För snart ett år sedan var första gången på flera år jag gjorde ett besök. Sedan dess har det blivit ett otal resor. Allt tack vare att min handledare på min sysselsättningsplats blev sjukskriven och jag åtog mig hennes uppdrag med MR-dagarna. Och på den vägen är det.
Någon gång blev det resa över dagen. Andra gånger har jag passat på att stanna över helgen. Så även denna gång. Och vilken resa det blev. Intensiv och väldigt kul. Jag hann med att möta inte mindre än tjugoen (21) individer, utöver de tretton personerna i styrgruppsmötet jag var på.
Av de 21 individerna fanns sex stycken jag haft kontakt med via bloggen/fb/twitter men aldrig träffat irl. Sju stycken var både barn och vuxna jag känner till men heller aldrig träffat i verkliga livet. De resterande åtta är vänner och bekanta vilka jag träffat både en och flera gånger tidigare. Som sagt, intensivt och väldigt, välidigt roligt. 

Pia in action

Galett fylld med smörstekta champinjoner och crème fraiche,

smaksatt med cognac, vitlök & persilja

 samt stekt halloumi på toppen.

Jag åt mat på restaurang, blev bjuden på lunch och middag hemma hos välkända matbloggare och vet ni, jag har till och med varit i det röda köket och härjat! Och så åt jag polenta (fast i ofast och mer grötkrämig form) för första gången sedan den stabbiga och smaklösa jag fick på Södra Berget. Mycket gott. Jag kommer definitivt ge mig på konststycket att koka egen polenta.
I sanningens namn ska jag erkänna att jag  på À la Crêpe, i sällskap av allas vår husmor Anette, Zita som roddar butiken Franska Matkompaniet, Karoline och souschefen Fredrik, även åt en söt crêpe med smör, socker och citron, efter galetten på bilden ovan.

Bye, bye Stockholm. För denna gången. 

***

Whit a little help from my friends (samt Sockerärtor med kapris och parmesan)

Min första <3 -potatis!

Förra helgen fick jag oväntat laga mat till fyra personer. En trevlig angelägenhet jag har ytterst lite erfarenhet av. Vet egentligen inte riktigt hur man beräknar mat till fler personer än en. Visserligen lagar jag mat som räcker till både fyra och fem portioner men då är det något jag höftar, som t ex en grönsaksmix av något slag som jag kokar pasta till, väger upp i lådor så länge det räcker, fryser in och tar sen med som lunch till tvångsplaceringen.
Inte bara var det en utmaning att laga middag till alla utan jag var dessutom inte i mitt eget kök = begränsat utbud av kryddor, oljor osv. Värdinnan var nämligen i själva verket någon annan än jag, fast jag stod för det mesta i matväg. Så vad göra?

Jag tog helt enkelt hjälp av mina vänner Annika, Pia, Jamie och Kinna. Kvällen startade vi med bubbel och Annikas små aptitretare - Tack för att du bloggat om dem! - som föll alla i smaken. Därefter serverades någon slags räk/fiskpaté (nä, det var inte min idé och inte heller fick jag någon egen förrätt annat än ett sallatsblad). Självklart blev det dijonkryddade stora vita bönor i dijondressing som jag i princip inte längre kan leva utan.
Inspirerad av min kryddade potatis med bondbönor så rostade jag spiskummin, korianderfrön, fänkålsfrön, kryddpeppar och svart kardemumma i torr stekpanna* och mortlade dem sedan. Sen var det bara att hetta upp olja och steka de redan kokta potatisarna samt salta och peppra.

Kryddstekt Ratte

Kall sallad med örtvinägrett

Enkel kall sallad

Mâchesallad/ruccola/coctailtomater/rostade pinjenötter 

med en vinägrett av 

dijonsenap/olivolja/dragon/körvel/persilja/salt/svartpeppar

Så var det allas vår Jamie. På grund av diverse omständigheter (=lunchpengar från mamma) har jag äntligen lagt vantarna på ett exemplar av det flotta matmagasinet Jamie Magazine. En internationell tidning som blir din för inte mindre än 95 kronor. Förvisso en mycket trevlig tidning som jag i princip läst från pärm till pärm (hoppade över de värsta köttstyckena) men med andra ord inget för min ekonomi.
Då vi ätit upp sparrisen redan dagen innan blev det till att ge sig på de färska sockerärtorna. Ett recept i Jamie:s mattidning som lockade mig innehöll vanliga gröna bönor vilka jag då helt resolut bytte ut mot sockerärtor. Tyvärr glömde jag helt av att fotografera mellan varven. 

Sockerärtor med kapris och parmesan

4-6 pers

300 g sockerärtor (enl. Jamie:s recept: gröna bönor)
2 schalottenlökar, finstrimlad
2 msk olivolja
1 msk balsamico (enl. Jamie:s recept: rödvinsvinäger)
2 msk kapris
svartpeppar
10 g hyvlad parmesan

Stek den finstrimlade löken genomskinlig. Förväll sockerärtorna. Låt rinna av i durkslag. Blanda olja, vinäger, kapris och svartpeppar för sig och dressa sockerärtorna. Lägg upp på fat och hyvla över parmesan på toppen.




Tack alla ni för hjälpen! Det blev succé.

***

*Jorå, jag hade en liten bruk särskild kryddblandning med mig men hade inte räknat med gäster så det var för lite kryddor till den mängden potatis vi använde. Svart kardemumma är dessutom inte helt lätt att hitta på varken ica eller coop så det blev i mitt tycke lite obalans med kryddorna. Det var dock inget gästerna märkte då de inte hade något annat att jämföra med.

Pausen i stora Staden

Nu har jag sådär ofrivilligt ramlat ifrån bloggen igen. Under pausen jag gjorde för snart en månad sedan spenderade jag lite tid i Stockholm och blev bland annat bjuden på middag hos självaste Pipopp :D Där fick jag uppleva vårens grillpremiär! Och inte bara det, jag föll pladask för den enklaste smaksättningen av de stora vita bönorna. Dressing på dijon, vinäger och olja, finstrimlad purjo och sist men inte minst rostade fänkålsfrön. Jamen ni hajar själva så gott!

Tack för maten, Pia!

Visst är det 51 cm som gäller nu? #PFM12

Egentillverkade 51 centimetrar

Igår vid lunchtid tog Annika och jag båten över till Eriksberg och äntrade återigen mässan Passion för mat (#PFM12). Där möttes vi av ett hav med dignande montrar och en stilla vaggande folkmassa. Som vegetarian ska jag villigt erkänna att det egentligen inte fanns sådär vansinnigt mycket där att varken smaka eller lägga slantarna på. Trots allt fanns ett par montrar fulla av frukt och grönt. MEN, ja det krävs ett men i versaler, då t ex granatäpplen såldes för 30 kr/st och en pakistansk mango kostade 40kr, så gick jag därifrån tomhänt.


Eller njae, inte riktigt helt tomhänt. Jag la vantarna på två påsar Öländska bönchips! Jag vet att de inte är någon nyhet, de har funnits på marknaden några år, men det var första gången jag faktiskt fick tummen ur och smakade på dem. Jag föll pladask. Särskilt för Vinterfest med tryffel som är en säsongssmak. Kan ni tänka er, dessa godsaker är sprungna ur ett inte helt lyckat försök att göra falafel på bruna bönor. Så kan det gå i köket :) Här kan veganer och känsliga vegetarianer sluta läsa/hoppa över ett stycke
Dessutom köpte jag faktiskt med en Nossewurst från Eriksons Chark i Nossebro som jag ska ge bort i present. På bilden ovan ser ni den stolta ägaren och tillverkaren av den 51 centimeter långa korven (och vid närmare eftertanke var den nog närmare 56 cm). Receptet på den har Gustav nog twittrat om i omgångar så följ honom här så ni korvgillare inte missar goda tips!

Utöver fågel, fisk och mittemellan så fanns även en del ost, choklad, olivojor mm. De flesta av dem har sina butiker och/eller återförsäljare här i Göteborg med omnejd och det var alltså inga mässpriser att tala om. Det doftade mat, kryddor och stämningen upplevde jag som ganska lugn och gemytlig. Däremot har jag lite svårt för folk som tar en (1) sked och smakar - med samma sked - på alla sju sorters marmelader, honung eller vad det nu kan vara, så det blev inte så mycket provsmakning av heller. Men det var ändå helt klart ett trevligt besök. Inte minst vinprovningen. Jorå. Ett eget glas och en biljettremsa så var lyckan gjord. Absolut bästa vinstället var Xwine. Tänker att lite av smakprovningen skulle kunna göras på samma sätt. Det vill säga att en fick ett litet fat eller skål i vilken utställarna kunde lägga en klick marmelad, en ostbit och vad det nu är en vill smaka på.

Bilden snodd av Annika,
fast det är faktiskt jag som är fotografen ;)

Största behållningen: förutom sällskapet, helt klart vinprovningen.
Största missen: Halltorps mejeri


Och på tal om vinprovning, om jag någonsin kommer få minst en skälig inkomst för det jobb jag gör vet jag inte riktigt hur jag ska få ihop det till allt jag vill göra. Känns som att pausknappen för livet varit intryckt alldeles för länge och listan på saker-jag-ska-göra-när-jag-har-råd är till bredden fylld för länge, längesedan. Igår skrev jag dit ytterligare en - att bo på en vingård.

***

Titta vad fint!

Har ni sett vilken fin sådandär-som-jag-inte-vet-vad-det-heter-där-uppe som jag har fått :) Jorå, när man bloggat ett tag, kommenterar och uppdaterar sig på favvisbloggarna hittar man till slut personen bakom. En och annan fullträff och en hel del trevliga prickar där ute i bloggvärlden har jag stött på.
Det finns såklart stunder då funderar över hur det egentligen blev såhär med mitt liv - att jag gått utan lönearbete så länge var ju definitivt inte tanken när jag återvände till universitetet, drog på mig ytterligare 3 år av studielån (och då av den nya varianten - annuitetslånet). Det finns dagar då jag är på vippen att ge upp. Det är liksom inte kul längre. Och att dessutom bli av med cykeln på kuppen - det är bara f ö r mycket!

Men - till syvende och sist - så finns det nog allt en mening med precis allting. Det finns hopp om livet. Det finns snälla, trevliga och omtänksamma människor där ute. Känns emellanåt som jag kommit en liten bit på vägen med min intoning till livet. Det ska nog gå vägen till slut. Det gäller bara att inte tappa tålamodet :\
Tror faktiskt inte jag börjat blogga om jag inte varit arbetslös. Och om jag inte börjat blogga så hade jag ju inte hittat Kinna som visade sig vara en riktig fullträff. Tack för hjälpen!

Chokladblomma som tyvärr inte går att äta ;-)