I dessa alltmer insnöade Internetrelaterad liv vi lever, med ständiga flöden av vad som till synes verkar vara påhittat just idag (
yeah. right) är det lätt att glömma av det lagades mat även
före det bloggarna föddes. Men så är naturligtvis fallet. Även för mig. En del har jag bloggat om med det mesta har fallit i glömska, främst på grund av att jag ätit djur större delen av mitt liv och inte hör hemma här i min vegoblogg.
Jag var sen på den vegetariska bollen och har bara ägnat de senaste 15 åren åt vegomat. Skönt att äntligen inte ses som enbart paria då allt fler börjar vakna upp ur köttkoman.
Grönsaker hade mest fått agera kallt tillbehör till köttet och potatisen så det var med vacklande steg jag närmade mig vegetarisk matlagning. Jag vände blicken ut i världen, lånade kokböcker på biblioteket, letade och klippte ut vegetariska recept i tidningar och broschyrer samt handlade vegetariska kokböcker på bokrean. Det var först i slutet av 1990-talet jag skaffade min första vegetariska kokbok. Det kom att dröja ända till 2006 innan jag fick mitt eget exemplar av Inga-Britta Sundqvist fantastiska "
Vegetariska kokboken". Den gavs ut första gången 1984 och har sedan dess reviderats ett flertal gånger. Senast med en 5:e upplaga, 2012.
Med åren har jag samlat på mig ett helt gäng trevliga kokböcker. Vad som slagit mig är att flera av de vegetariska kokböckerna har en ganska omfattande del näringslära, vilket jag saknar i de mer traditionella kokböckerna. I den orange boken på översta bilden finns till och med en vegetarisk matpyramid och vad sägs om det pedagogiska uppslaget om proteiner. Dessvärre är allt för många recept i den kokboken så ost- och äggstinna, rena kaloribomberna, att det inte är något för mig. Särskilt inte då jag helst inte äter mejeriprodukter.
På tal om proteiner,
Hur får du i dig protein då? Jo, det är än idag den allra vanligaste frågan vegetarianer får från djurätare. Tröttsamt? Javisst. Det är beklagligt, mitt i denna allsköns gröna våg som nu sköljer över oss, att djur
måste vara med, oavsett det är i buljogen eller att maträtter toppas med ett par räkor eller stekt bacon. Att det verkar stört omöjligt att helt lämna djur åt sidan. Tråkigt och oerhört kontraproduktivt för oss veganer och vegetarianer som fortfarande inte kan få fullvärdiga vegorätter utan att laga den själv.
Sakta och säkert utvidgas mina vegetariska kokkunskaper. Med mycket hjälp av de redan befintliga vegetariska köken i världen som t ex de indiska, sydamerikanska och maroccanska och framförallt med hjälp av Risentas lilla gula häfte om bönor, linser och ärter så tog det inte särskilt lång tid innan jag lämnat allt vad djurmat heter och var vegan ut i fingertopparna.
Under åren sviktar dock min kost mellan vegan och ovo-och lakto-vegetariskt då jag periodvis äter både ägg, ost och smör. Huvudsakligen äter jag dock vegansk mat och jag har också lämnat fuskkött, osmaklig sojamjölk m.m. därhän och strävar efter att äta så mycket ickefabrikat som möjligt.
Utbudet och tillgängligheten av vegetarisk mat ökar för var dag så det är bara att gratulera dig som just bestämt dig för ett grönare liv. Min önskan för 2015 är att osten ska försvinna från de ännu begränsade vegorätterna ute på restauranger och ge mer plats för större mängd rot- och grönsaker.
Väl mött, du gröna vegoår!
* * *
